hjärtan som tinas och skrattande barn.
Mänskor som vädrar kläder och känslor.
Knoppar som brister, sår som blir ärr.
Det spränger,det tränger,
det droppar och porlar.
Allt värms av solens intensiva strålar.
Snön gnistrar som stjärnor i midvinternatt.
Skidorna slinter och spela mig spratt.
Nu leker solen och snön tafatt.
Jag slänger vantar och mössa i snön,
håret kan andas i virvlande dans.
Vinden är kall men solen värmer.
Tror det är våren som kommit hit för att stanna.
Jag känner en ilning från tårna till hjässan
och kinderna värms och får rodnadens färg.
Men natten är nära, isande kyla
smyger som katten ljudlöst fram.
Knopparna ryser, takdroppet upphör.
Istappar bildas, vinternatt lång.
Siv Göransson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar